Jag går i åttan, näst sista året i grundskolan. Det som jag aldrig trott skulle hända är påväg att hända, jag ska snart välja gymnasieinriktning. För varje steg, varje sekund kommer jag längre bort ifrån sagorna och jultomten. För varje andetag, varje hjärtslag kommer jag närmre det oundvikliga, att bli vuxen. Är inte det våran största rädsla? Allra innerst inne är vi nog rädda för det.. Rädda för allt ansvar som kommer. För varje rörelse, varje skoldag som vi klarar oss igenom läggs mer ansvar på oss. Jag trodde aldrig att jag skulle gå i åttan. Åttorna var ju vuxna, men nu är jag trots allt åtta. Jag känner mig inte ett dugg vuxen. Jag kommer aldrig bli vuxen ..eller kommer jag det? Det är svårt att förstå, det hela är för stort för att ta in. För det var väl inte så längesen jag tittade på digimon varenda lördagsmorgon? Hur ska jag beskriva det? Vi vill inget hellre än att börja gymnasiet, vi vill lämna alla barnsliga saker bakom oss, alla barbie ligger på vinden, det är ingen som klär ut sig till tomte för just vår skull längre, vi vill glömma alla sagor. Men är det inte det vi är rädda för? Att vi inte längre ska förstå magin i sagorna. Att våra ögon inte längre ska kunna glittra över jultomten. Hela december brukade vara magiskt, jag hade julsaker i hela mitt rum, små tomtar och tomteflickor. Jag brukade leka med dom. Och på kvällen gick julkalendern, jag och min bror turades om att öppna en lucka för varje kväll. Är jag inte rädd för att jag är för stor för att öppna en lucka varje kväll? För att jag blivit för gammal för julkalendern? Klart jag är, jag kollade inte på julkalendern en endaste gång förra julen. December var bara grått och den enda julsaken i mitt rum var en ljusstake. Vad mer kan jag säga? Är inte du rädd? Rädd för att portarna till magin ska stängas? Rädd för att sagorna inte tillhör dej längre utan alla dom som tultar omkring i galonkläder i leran? För varje tangent jag trycker ner nu, för varje ord som skapas kommer jag allt längre ifrån julkalendrar och digimon. Jag brukade samla nyckelpigor när jag gick på dagis, jag stoppade stackarna i burkar. För varje gång jag färgar mitt hår, varje gång jag målar mina naglar förlorar jag ytterligare en nyckelpiga.