Jag undar vart du är, vad du gör och vem du är med. Varför är du inte här bredvid mig? Jag är rädd, för vad vet jag inte. Men jag kan inte slappna av, jag vill bara ha dig här, nu, höra din röst och ligga och sova mellan dina armar. Som förr. Förr var då, inte nu. Men jag kan inte släppa det, acceptera det. Fan också.