Jag skrattar alltid när någon gör sej illa. Det är inte för att var dum, det bara blir så.. Kanske är det därför jag asgarvar när jag kollar på Wipeout? Det är så sjukt kul. Efter wipeout är det ju sanningens ögonblick. Och jag måste erkänna att jag ska kolla på det.. (aa)

Nu lär jag gå, mamma ropar på mej, hon har gjort varma mackor. Gott va?