fan

låter fingrarna falla på rätt tagneter,
låter dem bilda
ord,
meningslösa ord
för att bygga upp meningar,
och sedan sätta punkt.

Fan också. Så fort jag är ensam kommer allt tbx. Du är tillbaka i mitt huvud, elr minnerna med dej kanske jag ska säga. Även om allt är bra så finns det så mkt som påminner om dej, tiden vi hade tsm.
Bara när jag går in i mitt rum så finns det 1000 saker som påminner om dej. Jag ser dom allra minsta sakerna, som du aldrig skulle tänka på. Salvan som du har väcklat ihop längs ut, som du gör med alla tuber. Tröjorna som jag fått av dej. Tapeten som du har rivit bort, även fast jag tjatade på dej att du inte skulle göra det. Nagelsaxen som du slet bort en sak från, för du tyckte att den var dålig. Så mycket som påminner om dej, och våran tid.

Så fort jag är på ett ställe där vi varit ser jag dig framför mig.
Eller när jag ser någon du sagt något om, jag tänker på dig.

Åkte förbi tågstationen idag. Tänkte på när vi stod där. När du skulle hem på söndagarna. Usch vad jobbigt det var, samma sak varje gång. Men ofta så stannade du elr kom hem tidigare bara för att du ville vara med mej. En gång gick vi upp 3 på natten, cyklade ner till tåget som gick 4, för att du skulle hinna till skolan, men du stannade kvar dom få timmarna för min skull. Och dagen du kom , utan att jag visste om att du skulle komma. Dagarna du stannade i Gävle, för min skull. Rosen du köpte finns kvar. Jag hade helt glömt bort den, förrns idag när jag såg den. Fyfan. Shit vad kär jag var.. och vad ledsen jag har varit , pga av den jag älskade. som också älskade mej, för det var ju så du sa?


jag är inte ledsen längre.
jag är inte kär.
men våran minnen plågar mej varje dag.
alla låtar, saker och ställen.

undviker allt som jag kan. lyssnar inte på låtarna, går inte förbi ställerna vi var på, och inte in på affärn vi var på. allt som påminner mej om dej sårar, det känns att du har gjort som du gjort.

jag vill inte ens gå tillbaka till tågstationen på torsdag. för jag vet att jag kommer tänka på dej då. jag vill inte åka till umeå, för det var det tåget och den bussen vi tog när vi skulle hem till dej, jag vill inte åka genom härnösand. för minnerna plågar mej.

fyfan för dej  , fyfan för kärlek

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0